Revydirektör Jens Nilssons tankar om hur revyn tar fram det allra finaste i oss.
För fem år sen tog jag över mittrevyn i Härnösand efter revylegenderna, Lars T
Johansson, Nils Gunnar Nilsson och Leif Mattisson. Fem år går fort. Så ofantligt
mycket har hänt sen dess. En pandemi kom emellan och det hann bli en
sommarrevy, många aktörer har kommit och gått. Men det är först nu som vår revy
börjar hitta fotfästet igen. Fler och fler hittar nu tillbaka till vår revy i Härnösand.
Jag skriver vår revy. För den är inte bara min, den är vår. Är det något som jag
velat ta vara på, så är det den skaparkraft vi har tillsammans. När vi är många som
hjälps åt går det lite lättare och jag tror i slutändan att vi får en bättre revy. Det är
många som ställt upp ideellt runt revyn och det är jag oerhört och evigt tacksam för.
Jag växte upp med lokalrevyn Nolatoks i Örnsköldsvik. Henning Lundström gjorde
Amos Person på radion och på TV var det Hasse & Tage, Glenn Killing i manegen
och Galenskaparna som fick mig att stanna upp. Jag såg Chaplin på VHS och
skrattade mkt åt Jim Carreys fysik och åt Ronny Erikssons bisarra Konsumvisan.
Inspirationen kom från alla håll.
Att alla dessa bidragit till att jag valt den väg jag valt är jag tämligen säker på.
Medvetet eller omedvetet. Jag valde att bli skådespelare/komiker/revydirektör.
Jag önskar att Mittrevyn innehåller allt det min uppväxt innehöll. Jag vill skapa en
revy som inte bara får dig att skratta och reflektera över vår samtid, utan även
inspirerar er att välja en väg i livet som är glädje och kärlek. Som får er att också
bjuda på er själv. Får er att vilja dela med er av det knasiga runt om er.
Revyn har dom senaste åren förärats en hel del priser. Det är såklart oerhört hedrande att
många tycker vi gör roliga saker. Men det jag är mest stolt över är nog hur alla runt
om revyn har ställt upp för mig och varandra när det varit tunga ekonomiska tider.
Revy tar fram det finaste vi människor har. Empati, glädje och fikabröd.
Hoppas vi ses i revysalongen!